Vid foten av fjället.

Lars Söderholm har här gjorts sig i ordning att skotertolka den femton kilometer långa vägen till vårt undangömda fjällvatten.

Mycket kurvor och backar blev till slut för mycket för skidtolkare Lars. Vid en riktig utförlöpa stod han på "öronen" - dock utan några större blessyrer än snö i byxorna.

Det är inte bara det djupa snötäcket som ställer till problem i ospårad terräng - alla träd som böjer sig ned likt saxofoner försöker hindra vår framkomst.

Mycket vatten tränger upp ur pimpelhålen då snötäcket ligger tungt. Snöskotern ska inte tas med ut på isen då risken för att köra fast i vatten är stor.

Artikelförfattaren fiskar sin röda blink tacklad ovanför blänket. När snötäcket på isarna är betydande är nog kanske blinken oslagbar.

Denna specialblink finns som insats i Knosas blinkar. Den fiskas minst lika bra ensam tillsammans med en färgstark mormyska.

Lars Söderholm är en respekterad fiskare - dessutom mormyska specialist. Han visade klassen direkt under morgonen, med en fin mormyska fångad röding.

Fjällrödingen är verkligen den vackraste fisken vi har i landet. Våra hjärtan klappar lite extra då det gäller fiskeplatser där knappt någon annan blött en krok.

I dom naturproducerade vattnen är fiskens fenor hela och fina. Vi förstår inte riktigt hur man kan fiska handikappade ädelfiskar. Odlingens fångstfärdiga ädelfiskar presenterar inte direkt sina artfränder.

Rödingen i den undangömda fjälltjärnen är kompakta och vackra. Det syns att potencial för stor fisk finns i tjärnen.

Rödingen är heltokiga i Söderholms myskor. Speciellt denna gröna variant monterad med en blinkpirk special.

Ett plötsligt snöväder överasskar oss under eftermiddagen. Lars struntar i det och pimplar ändå.

Vid foten av fjället.

Vår reportagebil har bytt namn till röding-pilen. Inte för att vi visar upp några direkta storfångster - men viljan finns där, inga tvivel om det.

Söndagens expedition gick till ett av Sonfjällets avlägsna vatten. Inte ens artikelförfattaren har fiskat där tidigare, utan vi åkte den femton kilometer långa vägen på vinst och förlust.
Den lilla fjälltjärnen ligger djupt belägen nere i en dalgång och att komma ner för denna utförsbacke med skotern är ett äventyr - dock att inte förglömma, tillbaka uppför:-)

Snödjupet är också nu betydande både på landbacken och ute på isen. Att "kava" hundra meter till fots i djupsnön får faktiskt undertecknad, att fundera på att sluta röka.

Morgonen startar upp med ett för oss typiskt snöväder och fisket är den första timmen trögt. Vi fiskar av utanför en intressant udde som djupmässigt håller en kant runt tre meters djup. Första fisken kommer vid sextiden och är en färgstark individ, som vi alla beundrar.

Sedan följer en intressant period med ganska mycket fisk för oss alla. Fisket kulminerar som vanligt vid tiotiden och därefter får vi bara några ströfiskar. Fisken är kanske inte utav den grövsta kallibern, utan håller en mdelvikt på omkring fyra hekto.

Fisken i den lilla tjärnen håller god kvalitet, det syns även på denna rödingtyp att potencial för riktigt grov fisk finns i sjön. Vi är förmodligen dom första som besöker detta vatten i vinter eftersom inga spår finns avtecknade, vare sig i skogen eller på isen efter andra rödingjägare.

I rödingjägar-teamet för dagen ingår förutom artikelförfattaren, Mikael Hansson och Lars Söderholm. Eftersom fisket avtagit så påbörjar vi vår hemresa till Hälsingland under tidig eftermiddag.

Vi ska alla på våra arbeten under morgondagen - men vi är alla tämligen säkra på att detta vatten ska besökas inom snar framtid... kanske redan till nästa helg.

Vi återkommer. . !

Chaooo från Peter.