Test av dom populära blinkpirkarna.

Blinkpirkarna vid fisket efter ädelfisk har tydligen kommit för att stanna och folk åker vida omkring, för att köpa både enkelblink och dubbelblinks-varianterna.

Blinkpirkarna finns i en mängd olika färger, som vissa framhåller att det för dagen optimala färgvalet kan bero på snödjup, ismängd och om man eventuellt ätit ärtsoppa till frukost:-)
Tillverkarna är givetvist många. Knosas i Enånger tillverkar också fina varianter av blinkar som vissa anser är dom "bästa". Det finns även Kinesiska varianter som prismässigt är väl värda sina pengar. Som sagt, varianterna är många på dessa nya moderna blinkar. Alla redskapshandlare av ordning, har blinkpirkar i sina sortiment.

På många av våra P&T vatten finns det ingen i dag som inte har en blink på linänden. Tyvärr vet nog inte många heller anledningen av sitt betesval, utan som vanligt är det endast ryktena att blinken tar fisk, som avgjort betesvalet.

Tyvärr har många fiskare missuppfattat pimplingens tjusning, då dom använder den blinkande pirken på utlagda spön och får sin fisk på egentligen fasta redskap. Blinken fiskar ju utan att någon håller i och rör redskapen.
Detta för nog med sig på många P&T vatten, att det lätt blir en dålig stämning bland fiskare och otrevliga onödiga kontroller av områdens kontrollanter. I allra värsta fall kanske också blinkarna kan vid frekventa vatten bli förbjudna.

Ryktena gör gällande att på P&T vatten så är blinken i det närmaste outstanding och rapporter av våldsamma storfångster florerar ideligen.
Detta ska då ställas emot erfarna fiskare som inte haft ett enda napp med dom gamla traditionella metoderna som blänke och maggot, mormyska, osv.

Lars Söderholm, är en av dom duktigaste pimpelfiskare som jag känner till. Lars är något av en specialist då det gäller blinkpirkar, samt dessutom verkligen har utvecklat fisket med blinkpirkar vid denna landsändas P&T sjöar. Lars berättar för mig erfarenheter om blinkens fördelar och även dess nackdelar.

Lars berättar även om alla dom olika sätt det går att tackla upp blinkarna. I bland kan man montera blinken ovanför sitt blänke eller pirk. Vid vissa situationer kan man även tackla blinken direkt på linan med hjälp av gummisnoddar, för att lätt kunna reglera längden till beteskroken.
Många anser att en liten balansare eller mormyska i olika färger, fiskar bäst under blinken.

Som agn använder dom flesta P&T fiskare, räka, rom eller maggot. Bläckfisk kan tydligen vara bra vid vissa situationer efter regnbåge eller öring. Med bläckfisken får man vara lite försiktig då man lätt kan få en konstig lukt på fingrarna, som kan få fantasin att springa ordentligt i väg:-)

Eftersom jag hyser stor respekt för Lars vetskap och kunnande, måste även jag motvilligt erkänna nyfikenheten då det gäller blinkarna.
Personligen är jag utav den väldigt konservativa fiskarkategorin och det ska mycket till innan jag har blivit riktigt överbevisad av någon ny modetrend.

Men jag ser även dom fördelar som blinkpirken kan ge vid vissa förhållanden. Men min erfarenhet gör att jag inte blint kastar mig över och genast byter ut all min utrustning mot något nytt. Utan med nyktert tänkande kan använda dessa blinkar vid särskilda situationer.

Vad vi tidigare i vinter inte gått ut med, så har undertecknad och Jonas Mårtensson i "smyg" gjort en test av blinkpirkar, både vid Härjedalens fjällvatten och i Norge.
Nu är dessa tester gjord på naturligt producerad röding. Tidigare har alla hävdat att blinkarna ska vara som effektivast på inplanterad fisk.

Vår första testresa var i höstas då vi besökte Härjedalsfjällen. Vi fiskade då på omkring två till tre meters djup och med blandad upptackling. Vi fick fisk på våra blinkar, men vi kunde tyvärr inte utvärdera resulatatet om blinken i dessa vatten var "vassare" än dom traditionella blänkena.
Vi fick helt enkelt mer fisk på vanliga rödingblänken än på blinkarna. Det ska även sägas att vid detta tillfälle fick kanske inte blinken samma chans som dom vanliga blänken. Men blinkarna var helt enkelt inte utslagsgivande, kanske vi inte heller hade den optimala upptacklingen.
Vi fiskade våra blinkar på Åsa-Nisse manér, dvs, blinken tacklad ovanför blänket.

Den ytterligare testen var vid vårt Norgefiske, det ska även framhållas att vid dessa Norska rödingrika vatten är det svårt att helt enkelt göra ett bomhål, det nappar överallt.
Under dom dagar som vi hade riktigt mulet väder och vid fiske på tio meters djup tyckte vi att blinken fiskade bättre.
Till och med så bra, att det satt vid vissa tillfällen blinkar på nästan allt vi hade, men vi fick även bra på dom traditionella. Rent realistiskt nyktert, så var det nog mer fråga om turen att göra ett bra hål, än valet av blänke. ( vi ser väldigt objektivt på det hela )

Nästa riktigt stora test var vid fisket i ett mindre Norskt fjällvatten, där vi även kunde bedriva kikpimpel på endast en meters djup.
Mycket fisk hade samlats vid ett bäckutlopp och vi fiskade med både blinkar och traditionellt. Från början var vi tämligen säker på att dom traditionella blänkena fiskade bäst på grund av den grunda botten, och att blinken gjorde att fisken skyggade. Men sedan fick vi ungefär lika mycket på blinkarna. Fisken som kom fram under kikpimpeln hade samma beteende på blinkarna som på det traditionella.
Man kan även spekulera om blinkarna skulle vara så effektiva som det sägs, så skulle fisken på ett sådant grundområde samla sig mer till hålen där blinken fanns, än vad det traditionella kan locka ? Men vi kunde med handen på hjärtat egentligen inte se någon direkt skillnad.

Summering: Vi kan i dagsläget inte direkt påstå att blinkpirkarna vid fiske efter naturliga bestånd, skulle vara effektivare än dom gamla beprövade metoderna. Men det finns för många duktiga utövare och anhängare som har större erfarenhet än oss, som tycker sig kunna bevisa motsatsen.
Vi lägger absolut inte ner detta projekt och testerna ska givetvis fortsätta. Vi kan ju naturligtvis inte åka ut på sjön utan denna dunderpirk i framtiden.

Vi återkommer med mer utförliga tester av blinkar under denna vinter, Bilder från testerna kommer inom kort på bildsidan.

Vi efterlyser även rapporter och läsarkommentarer angående fisket med blink. Dom som vill kan även skicka sina rapporter på kontaktformuläret eller i gästboken.

Chaooo från Peter.

Vi drog till fjällen . . ( hårdmackan)

Flugfiskemellanljusnans reportagebil, styrde under torsdagen kosan upp mot Grundsjöarna i vårt västra fjällbeklädda landskap, Härjedalen.
Vi skulle under denna resa få många svar på våra frågor ? Hur var vattenståndet, snödjup på isen, har blankfläckarna börjar komma fram, hur ser den övre sjön ut gentemot den nedre.

Med på denna endagstripp var även min dotter Camilla och hennes kompis Jossan. Tjejerna var enormt skotersugna och kunde knappt vänta tills vi kom fram. Ryggsäckarna var givetvis fyllda med allehanda godis.

Nu blåste det under morgonen så till den milda grad att vägen fläckvis nästan var oframkommlig. På ett ställe uppe vid Grundsjödammen, fick vi "farta" för att komma igenom kanske en meter snö. Nu var det visserligen mestadels puder och medförsbacke så det tillförde inga större problem.
Bilen är dessutom fyrhjulsdriven och med släpvagnen lastad med en tung skoter, skulle man kanske kunna använda ekipaget som murbräcka.

Härjedalen har under denna vinter, har fått mycket snö, vissa pratar om snödjup upp till en och en halvmeter.

Grundsjön börjar nu likna ett riktigt månlandskap, då sjöarna har skiljt sig åt. Sex meter är nivå skillnaden mellan övre och nedre Grundsjön. Som stora berg där vattnet tidigare funnits, har isen spöklikt skjutit upp.

Det finns en viss risk då man beträder dessa platser under "blitt" väder, man kan lätt köra på något tvärstående isflak. Perspektiven vid detta väder försvinner och man ser bara vitt,vitt. Skoteråkning ska framföras med enorm försiktighet då man är okänd på platsen.

Snödjupet på isen var kanske fyrtio centimeter och riktigt, riktigt tung-gått. Däremot fanns nästan inget vatten under snön, så skoteråkning kan göras för tillfället utan risk för lyftkransbeställning. Isens tjocklek är kanske 60 centimeter.

Mycket fisk var aktiva direkt under morgonen, men var mycket försiktiga i den rådande vinden. Grundsjöns rödingar är kanske den mest välpropotionerade fisk man kan tänka sig, den är rundlagd och fet som en korv och mycket välsmakande.

Vi ska nu framöver göra en storsatsning på Grundsjön, tiden som nu kommer kan vänta storfiske efter sjöns eftertraktade guld.
Vi planerar i dagsläget med täta besök och vi kommer naturligtvis att presentera detta för våra läsare.

Tjejerna var mycket nöjda med sin skoteråkning under dagen. Dom till och med tröttnade på att köra, däremot var dom helt slutkörda och sov hela resan hem.

Dagens bilder kommer inom kort på bildsidan.

Just ja ! " Hur fisket gick ? Fisken fick utan större problem, plats på en hårdmacka !

Vi återkommer....

Chaoo från Peter.

Attans . . . !

Tyvärr måste jag informera våra intresserade läsare att det blev ingen resa upp till Grundsjöarna under onsdagen.
Familjens bestämmande "Lejon" gav oss inte tillåtelse att åka, utan att först under Camillas sportlov, göra ett besök i Järvsös fina skidbacke. Själv försöker jag intala mig att det snöade mycket och att det även var väldigt halt väglag... Hmmm.
Fiskeäventyret får nu vänta till på torsdagen, men då ska det till dödsfall, om inte reportagebilen styr kosan mot vårt västra landskap.

Vi återkommer under torsdagen . .

Chaooo från Peter.

På väg mot nya äventyr vid Grundsjöarna.

Rapporterna har haglat in dom senaste veckorna, att fisket vid anrika Grundsjön varit bra. Med tur som en tok, kan jag nog smita i väg någon dag från jobbet.
Men för att stärka husfriden och minimera en fränt trätande hustru, får min dotter Camilla följa med på äventyret.

En fiskekamrat, testade lyckan den gångna helgen med fina resultat av rödingar i kilosklassen.

Grundsjöarna som är reglerade börjar nu komma ner i sitt rätta vattenstånd, som gör att rödingen är lättare att finna, dessutom brukar rödingen vara huggvilliga i slutet av februari och hela mars månad.

Rödingen som växer i cykler i dom uppdämnda sjöarna, har just nu en fantastisk uppväxtkurva. Fiskens medelvikt snurrar på ungefär halvkilot och är enormt konditionsstarka.

Kräftdjuret Mysis, blev under sjuttiotalet inplanterat som kosttillskott för rödingen i Grundsjön. Nackdelen med denna kuse är att vid vissa förhållanden går den ner riktigt djupt.
Fisken som lever av dessa följer naturligtvis med, men nu när sjöarna som är reglerade tappas på vatten följer kräftdjuren med mot utloppen och stannar upp i dom djupgropar som tjänstgör som bakedor.
Vi känner till några djupare hålor som fungerar som Mysisgropar, dessa hålor är även av den stora folkmassan okända och kan samla upp enorma mängder röding.
Vi ska nu under morgondagen fiska den övre sjön och lokalisera dessa rödinghålor.

Vi kommer naturligtvis med en rapport och tillhörande bilder från det äventyret.

Jag behöver väl knappt säga det... Håll ut !

Chaooo från Peter.

Nu samlar vi styrkorna igen....

Det blev ett stort tomrum för oss fiskeintresserade när svensktsportfiske.se, lades ner. Kanske nedläggningen om än, är tillfällig, så skriker våra trogna läsare efter fiskenyheter.

Vi som tidigare agerat administartörer på sajten, försöker nu skapa nya vägar för att kunna bjuda på reportage av hög standard och för att tillfredställa allas behov. Detta genom att vara mångsidiga inom fiskets alla grenar.
Vi jobbar alla just nu för högtryck för att skapa nya artiklar, bilder och diverse tester som under våren ska komma ut.

Först ut kommer en artikel i dagarna från ett framgångsrikt pimpelfiske i Norge. Undertecknad och Jonas Mårtensson, fortsätter att trotsa naturlagarna i dom Norska näst intill oframkomliga fjällen.
Denna gång ställde ett sällan skådat regnväder till stora oförtret, då iskvaliteten redan från början var av det sämre slaget.

Dom första dagarnas regn gjorde det stora sjösystemet Eidevassdraget, till ett livsfarligt och landlöst fiskeområde. Till trots högg rödingarna som galningar och vi bytte dagligen fiskeplatser, trots att vi fick fisk i varje provat hål.

Vi bytte fiskeplatser enbart för att söka nya spännande platser och för att kontrollera om fiskens storlek kunde vara större på någon annan plats.

Den normala rödingstorleken i Eidevassdraget är från två hekto och uppåt. Men den riktigt stora rödingen får man normalt inte räkna med i detta vattendrag. Däremot är naturkänslan helt enorm när man vistas på dessa vatten. Dramatisk natur och fjäll som sträcker sig ända upp i molnen är vad man ser då vaknar från hyttefönstret.

Den verkligt stora fisken i detta vattendrag är havsöringen som under sommaren stiger i vansinniga mängder. Mycket av denna fisk kan vara av dålig kvalitet om vintern. men många blankar om snabbt och går över på en diet, av småröding. Dessa havsöringar är verkliga utmaningar på våra pimpelutrustningar, då fiskar på upp till fem kilo dagligen smäller på.

Vattendraget har många strömsatta sund, där havsöringen samlar upp sig tillsammans med stora stim av röding. Många gånger har även ett spartanskt angelfiske givit fina fångster. Då fiskar man med fältmässigt gjorda angeldon av fjällbjörk och angelrullen är helt enkelt en vanlig linrulle som man fäster på björken. Som agn är mask eller småröding optimalt, för dom stora havsöringklunsarna.

Under denna resa hade vi dåligt med tid och vädret erbjöd heller inga större laborationer utöver det vanliga pimpelfisket då det regnade horisontellt hela tiden.
Vid tidigare fisken har vi fångat upp till ett tjugotal fina öringar om dagen på denna typ av fiske.

Sjöarna på fjället drog naturligtvis vårt intresse. Redan från början var expeditionens mål att prova sjön Ursvattnet, som ligger extremt långt från bilväg i en riktigt oländig natur. Tyvärr fick vi det rapporterat redan under uppresan att vägen upp till Strömman (som är ett annat laxförande vattendrag) att vägen var oplogad och oframkommlig.

Steinar Hansen, som är vår eminente fiskevärd där uppe på Plahtes Eiendommer, erbjöd oss "hike" med sin traktor fram till Strömman. Tyvärr var även iskvaliteten av det dåliga slaget på Strömman att vi inte vid denna resa kunde nå Ursvattnet. Att landvägen nå detta vatten är för omfattande i tid då själva sträckningen fågelvägen kanske är en mil över Strömman. Det skulle ha tagit oss ett par dygn att nå Ursvattnet under dessa förhållanden och därför slopades denna plan.
Nu släpades artikelförfattaren och Jonas Mårtensson, i en varsin grov wire på skidor upp till detta vattensystem. Bara det är en tidsbesparing på kanske fyra timmar fram och tillbaka.

Mer om detta äventyr i en senare sammanställd artikel.

Vi har även förmånen att knytit Lars Söderholm till vårt team. Lars är en av Sveriges bästa och tyvärr okände naturfilmare. Lars gjorde även filmen, Harrfiske med långspö i Mellanljusnan.
Nu ska vi satsa på en pimpelfilm, kanske det svåraste i genren. Hur filmar man pimpelfiske och får det hela att verka intressant och inspirerande ? Lars har naturligtvis svaret och vi kommer med denna film inom kort.
Att sedan Lars är en otroligt duktig fiskare med mormyska och hemgjorda specialblänken för röding och regnbåge, gör det hela ändå mer intressantare.

Vi ska även publicera en artikel där Lars, förmedlar sin kunskap inom mormyska fisket efter regnbåge. Regnbågar på över fyra kilo tagna på pimpel och lätt utrustning, presenteras i denna kommande artikel.

Nu är denna text en test på nya bloggen. Det blir säkert en riktig "surprise" om det fungerar första gången.

Vi återkommer under morgondagen då vi ska lägga texter till bilderna från Norgefisket.

Ps" vi ska inte glömma ordlistan med dom för vanliga Svenskar "ovanliga orden " Ds"

Chaoooo från Peter och keep on !